Vi var ut och jag tänkte rida en kort sväng innan vi skulle ta in damerna.
Hmmm det visade sig vara -28 grader ute så de bidde ingen ridning för mig.
Istället slog vi den isen i Luckys box. Isen från vattenhinken som blivit en iskana under hinken.
Ingen fara för henne eftersom hon inte kan stå där, men den blir bara större och större. Så nu är den väck.
Idag snodde Lucky min mössa och busade med mig. Hon gillar mig och det känns bra.

Min älskling, min hund och min häst älskar mig.
Det är värme och kärlek i deras ögon och det känns bra.
Att de som jag älskat högst av alla älskar mig tebax.

Men det finns de som verkligen inte vill ha mig på denna jord.
Som önska mig bort från denna planet.
Jag önskar jag aldrig träffat dessa männsikor. De är så onda mot mig och T.
Jag vill aldrig ha med dessa personer mer att göra.
Jag och T är inte värd deras elaka ord och deras beteende.
Vi orkar bara inte längre.
Jag blir så jädrans ledsen, speciellt för T och hans dotters skull.

Det blir ju aldrig bättre så varför?
Vi lever tillsammans och det får folk acceptera helt enkelt.
Både släkt, vänner, kött och blod. Gör man inte det kan inte vi göra något åt saken.
Det är deras egna problem att visa respekt för oss.
Men det blir aldrig bättre. Det är bara att inse.


...............................................................................................