Ibland känns det hopplöst allting, men nu är det meningen att jag ska/bör/måste skriva av mig igen. Har så mycke frustration och då är det skönt att få skriva ner några rader i min blogg.

Jag skiter i vad alla tycker o tänker då jag vet att de flesta som läser ändå är nyfikna Östersundsbor som gör allt för att trampa på mig. Men det funkar dock int elängre. Jag har blivit starkare o nu ska jag börja om igen med mitt dagboks skriveri. Jag älskar att ha bra läsare, att få del amed mig av mina problem, då jag vet att fler än jag har det jobbigt därute.

Tillsammans kan vi hjälpas åt. Jag är en god lyssnare när det gäller problem då jag varit med om en hel del genom mina 42 åriga liv. Skriv gärna, jag behöver inte publicera om du inte vill??
Skönt bara att ha någon att surra med, med samma typ av problem.

Just nu har jag öppnat upp bloggen igen efter en låååååång lösenordskyddad blogg pga idioter fr stan, sk gamla vänner som huggit en i ryggen alltför många ggr.
Kram o ha en härlig kväll.