Igår hade jag ett psyk anfall igen. Huvva hur jag mådde. Jag gjorde allt i min makt att ringa psykakuten och sjukvårdsrådgivningen men fan inget svar på 2 jävla timmar.

Här satt jag med dmin angest i 2 timmar o visste om jag fick ta en attarax eller inte.

Jag fick be maken åka bort med hudnarna så jag inte skulle få nåt psykbryt på nån av dom. Hur känns det?

Jop förjävligt. Och jobbigt. Har aldrig någonsin mått så här dåligt.

 

Manodepressiv är iaf min diagnos som de ser på det nu. Men på måndag ska jag på psykakuten o träffa 2 psykologer o en doktor. Får se om jag får andra piller att knapra på =.(

 

Att känna som jag gör önskar jag verkligen ingen annan för dte är hemskt hur jag blir. Jag blir ju rädd för mig själv o att jag ska skada mig själv eller nån i min närhet då jag får sånt humör. Det går ju inte att stoppa. Kanske man ska lägga in sig själv? Funerar starkt på det. Men jag kämpar på. Hoppas bara det inte kommer fler "anfall" under helgen för då blir det psykakuten direkt.

 

Har du varit med om nåt liknande?

Hur var ditt humör då du var som sämst?

Hur gjorde du för att "koppla bort"?

Snälla jag ar emot alla sorters hjälp.........

 

Läsvärt: http://bipolär-sjukdom.se/bipolar-sjukdom-behandling.html