Usch idag har jag mått så dåligt. Fysiskt iaf. Ont i kroppen o huvudet samt halsen. Hade feber i morse som hette duga. Ibland känner jag inget utan bara kliver upp o klär på mig o är på väg till salongen. Men idag kände jag faktiskt efter och jag kände mig inte bra alls. Mosig liksom..

Jag tog tempen o hade feber så glöm att det bli salongen idag. Nähä du, Bibbi blir hemma i soffan framför tvn.

Jag ska fasiken tänka på mig själv den här ggn och jag bestämmer mig för att vara hemma o kurera mig. Det är vansinningt att gå ut om man har feber o jobba öht.

 

Mår så dåligt för de andra runtomkring åxå som mår dåligt. Finns så många fler därute som behöver hjälp o sjukvård mer än jag behöver. Varför kan man bara inte söka hjälp?

Det var inte så farligt. 2 första dgr var det gräsligt då jag hade panikångest och på natten dödsångest att nån skulle mörda mig. Men efter 2 dgr var det värt det. Jag blev lugnare i mig själv o jag lärde mig att skilja på oro o ångest o att ta hand om mig själv o inte alla andra som låg inne.

Lättar sagt än gjort. Man vill vara stark mot allt o alla, men jag orkade inte den här ggn.

Kroppen har sgat ifrån o jag fick själv må dåligt för en ggn skull.

 

Det är skönt efteråt att fått prata med läkare, psykologer och annan personal som har erfarenhet de med.