Och usch så jag mådde dåligt igår.

JAg gick upp till min underbara granne Marianne och satt och pratade med henne 1 ungefär 1 timme. Livet är jobbigt nästan alltid men jag är inte van det då jag kämpat på med livet sedan tonåren. Men idag känns allt så hopplöst igen och man får kämpa om igen. Precis som när man var yngre. Med pengar, förhållande och jobb. Att ha eget företag är fan tufft. Man är aldrg ledig och man kämpar på med tamefan dessa penga rhela tiden för att det måste gå runt. Men jag är stark, men känns så meningslöst att det ska behöva tas om då jag sparade och hade en budget på äöver 60 000:- innan jag träffade min make. Inte hanns fel, men han skulle lyssnat på mig långt innan allt brast för oss. Både hans och mina pengar tog slut och vi står på ruta 1. Jag började med mina naglar o tjände uppemot 40 000:-/mån vilket var så skönt. I was back....Men fan heller, då tog allerhin över. Jag fick allergisk reaktion av prepparartet akrylat trots handskar och skydd på händerna. Nä fy fan vad lessamt. Tillbaka på ruta 0 igen. Nu strävar jag på att bygga upp mitt företag igen men känns så hopplöst lesamt att få börja om börja om och om igen. Men fan vad det ska bli bra tills lut. Om jag nu lyckas. Känns så motsamt allting. Men det kommer. Dessa satans pengar....fy fan vad det styr ens liv.

Idag ska det bli sol och jag tror jag ska njuta tamefan av vår vinterdag (då det snöa 1dm inatt) för det här lär väl vara sista snön...Snart är det vår och jag saknar Sthlm enormt mkt. Önskar jag kunde ta alla mina vänner häruppe, min familj och en del av min släkt ner till havet och få dem att leva underbart....Jag saknar sämjan runtomkring oss, som vi hade förr. Jag saknar kusiner, pappa, momma o moffa....ja moster o faster.....mommo....kan nämna så många. Men mest saknar jag just nu min bästa väninna i Sthlm...min älskade vän Carina <3<3<3