Jag känner att jag skulle behöva komma bort från den här stan o allt folk i den just nu.
Att man glömmer så lätt om skitsnacket i en liten stad.
Det var väl därför man trivdes bra i storstan för där snackas det inte  på samma sätt.
Men sen vill jag ju bo här i lugnet själv.
På landet, med djuren o familjen i fokus.

Och ingen hör av sig längre då vi inte vill dricka.
Tråkigt men så får det ju bli om vi väljer att ta det lugnt.
Sådana här gånger kan jag sakna att man inte hade boende närmare sina syskon, så man kunde träffa dom mer.

Nu ska vi iaf ta en promenad med hunden o jag sk ata lite kort.
Dagen är så himla höstfin o solen e riktigt varm här uppe i Jämtland.
Kajsa vå lilla bebis får följa med såklart.
Återkommer med bilder från skog o promenad.