Allt går upp och ner.
När det väl börjar bli bra så kommer nästa grej.
Huvvaligen. Man får aldrig slappna av ordentligt och börja leva.
Bättre var det förr då alla hjälptes åt.
Ingen osämja och inga problem.
Eller var det så? Men man märkte det iaf inte.
Man stöttade varandra och hjälpte de sina.

Nu är det 3 månader tills vi ska flytta.
Har trivts så bra på gården men dax att röra på sig till något nytt och helst där vi kan rå oss själva mer.
Den som hyr detta underbara ställe hoppas jag kommer trivas enormt mkt.
Allt har varit så underbart, men nu ger vi oss vidare uti världen.

Har 3 lokaler på G men vet inte vilken jag vill ha.
Ska jag köra själv och satsa mer, eller hyra tillsammans med någon?
Svårt det där.
Men samtidigt vill jag flytta söderut igen.
Hem till de mina, inget skitsnack, ingen osämja, inget bråk.
Alla vänner hjälps åt och stöttar varandra.

SAknar de närmaste jag har, mina systrar, mina vänner, min bror, min pappa, min mamma men så sällan man träffas numer.
Annat var det förr. Då umgicks vi jämt.
Kanske en dag blir det så igen. Vem vet?

Kommer sakna livet på landet.
Det är en sak som är säkert.
Kram o "ma råkes"