...hur andra känner sig när de är överviktiga.
Att känna sig fet, ful, äcklig och att må illa av att se sig själv i spegeln.
Inga kläder som passar och allt bara är förjävligt.
Jorå...det har hänt.....även mig.
Trodde aldrig det.

I skolan blev jag mobbad för att se ut som en planka.
I tonåren var jag så mager så ala trodde jag hade anorexi.
Platt som en pannkaka och inga bröst. Inte ens tonråstuttar.

Runt 27 års ålder när jag hade tillbringat mina 3 år i stockholm. Då hände det grejer.
Jag började träna mer och mer. Spelade fotboll, sprang och styrketräna.
Yippie.....Med Power fuel för viktökning gick jag upp från 45 kg till 56 kg och hade äntligen lite att ta på.
Jag hade BRÖST!
Jag hade kropp. Jag fick mer uppmärksamhet och jag tyckte själv jag var snygg.
Det tog mig drygt 2 år så hade jag en fitness kropp som heter duga (EGO).

Vid någonstans mellan 30 - 36 höll jag igång 3-5 ggr/veckan och njöt av att få träna och röra på mig.
Jag träffade min blivande sambo och vi flyttade upp "hem" till Östersund.
Jag är idag 39 snart 40 bast och kroppen börjar skrika efter mer träning.

Jag har ökat med 8 kg sedan jag flyttade upp 2007.
Jag har fått mage och kläderna passa inte längre.
Fy farao för att vara överviktig och inte må bra.
Aldrig vetat hur det känns, men nu vet jag hur mina kraftiga vänner har/haft det.
Skitjobbigt!

Måste och bör träna mer. Räcker inte bara med ridning och promenader.
Jag behöver ett löpband och vikter.
Min kropp skriker efter träning.
Ska börja med vattengympa så fort badet öppnat efter renovering här i Brunflo.
Wich me luck!