Å de e så jobbigt.
Hur mår ni allihopa?
Jag saknar er så enormt mycket och vill umgås med er alla igen.
Ska försöka hälsa på mamma idag men vet inte om jag pallar.
Svårt att umgås....
Saknar mina syskon så enormt mycket och deras barn framförallt.
Varför kan man inte prata om det som varit och lösa det som hänt?
Varför ska det behöva gå så lång tid?
Tänker dom överhuvudtaget på mig eller är jag död för dom?
Troligtvis det sistnämda.
Allt e så sorgligt och jag önskar alla kunde vara sams.
Varför ska man vara osams?
Livet är fär kort, tänk på det.
Allt kan hända förr eller senare.
Det är det som är det läskiga.
Snälla hör av er, jag saknar er så.
Älskar er av hela mitt hjärta ♥