...värdelös som bara ligger i soffan hela tiden, medan min älskling, dammsuger, dammtorkar, städar, tvättar och lagar mat. Usch vad jag känner mig värdelös.
- Men så är det att vara sjuk, säger min älskling och pussar mig i pannan.
Han är så snäll. Han gör verkligen allt för mig.
- Man kan inte rå för att man blir sjuk och har ont. du måste vila, säger han och hålelr om mig.
Jag gråter för jag känner mig så hopplöst svag och ynklig.
Jag vet ju att han själv inte mått bra, därför reagerar jag så här. Jag blir ledsen och då kommer allt.
Min älskade Torbjörn som alltid ställer upp för allt och alla.

Det väcker dåliga minnen från då vi träffades hur vissa var så elaka med honom...Usch det som sas till honom då jag var med är oförglömligt...och sjukt....stackars kille.
Att han stått ut med dessa gliringar och psykiska trakasserierna kan jag inte förstå.
Men det är många år sen och nu är han fri. Min älskling.
Du är mitt allt och ingen ska få göra dig illa mer. INGEN, det lovar jag dig.