Det bara snurrar i skallen på alla tankar jag haft i dag.
Jag har tänkt så mkt på barnen och min kära syster.

Vi som alltid varit en stor familj som alltid stöttat varandra i vått som torrt.
Känns hemskt att det skulle bli såhär.
Men mina tankar går mest till S som jag saknar så enormt mkt.
Alla  vet hur mkt jag älskar denne lille kille som min egen och har alltid gjort.
Dom fick en son som jag önskade. Den son jag miste för över 23 år sen.
Den sonen ser jag i denne lille pojk.
Jävla bra jobbat att få så underbart fina och glada barn.
Jag är minst lika stolt över mina andra syskon. Men denne lille kille har jag varit med sedan lill liten så han har liksom fastnat i mitt hjärta, ända sedan vi bodde hos dom.

Det är klart att alla barn fastnar i mitt hjärta på ett eller annat vis.
Men just S och min syster vi har haft det så tajt ihop men ändå inte eftersom det är som det är idag.
Om jag bara visste vad jag kunde göra och jag är så less på andras jävla snack att göra si eller så.
Fan snälla, lägg er inte i.
Det är nog jobbigt.
Den enda som kan säga vad jag kan göra är min syster själv, och fan ingen annan.
Så är det med den saken.
Så lägg er inte i, snälla och hitta inte på saker som att jag ska göra si eller så så blir det bra.
Detta är hennes val och hennes sak att ta upp då hon själv känner för det, så snälla ALLA som lägger er i.
Låt bli! Det blir bara värre.
Och det gör bara mer ont i oss när det bara sprids lögner överallt.

T hälsar detsamma. Låt oss reda ut detta och låt oss vara.
Nu vill iaf vi hälsa så gott till alla de barn därute som håller oss hårt om hjärtat.
Pöss på er. Jag och T saknar er och tänker på er.
Love ♥