Dessa inlägg...
2010-01-27 08:28:18/Permalink//
Är vad jag, vi, och en del andra bloggare ältar visst. Men det är därför min blogg finns till. Här pratar jag, vi och andra bloggare om saker som kommer upp som en del behöver prata om. Vissa bloggare är anonyma och vill inte att jag lägger ut deras inlägg här, vilket jag inte gör. Vissa väljer att skicka kommentarer anonymt vilket inte gör mig något.
Alla har sina åsikter absolut, och det respekterar jag.
Vi har gjort en hel del för att få hjälp att komma ur det förgångna från våra förra liv. Men om dessa personer fortsätter är det lite svårt att stoppa dom, eller hur. Vi har haft besöksförbud, anmälningar på anmälningar. Vi pratar med BOJ, polis och psykologer. Idag är läget lugnt (peppar peppar ta i trä) och det är skönt.
Så vi vet vart man söker hjälp. Absolut. Men alla förstår inte hur läget är.
Min man har mist sitt barn i ett val. Och det är det jag inte förstår att man kan välja förälder?
Det är som att vinna på lotteri och den andre går på en nit.
De som verkligen behöver hjälp är de som jagar oss och följer oss vart vi än vänder oss.
Att älta detta med "övergivna" barn gör jag för jag vet att andra behöver prata om liknande problem och varit med om liknande situationer. Jag ger med mig av min erfarenhet till de som inte törs söka hjälp eller inte orkar.
Många är rädd för att söka hjälp hos tex en psykolog.
Det är så tyvärr, många kan vända det mot dig på fel sätt om det uppkommer konflikter.
Att prata med någon som har behörighet är fantastiskt, men det är inte alla som är bra kan jag säga.
Jag har erfarenhet och tycker att det är lättare att prata personligen med de som varit med om liknande. då man kan dela åsikter och kan lägga det bakom sig sen. Vad man kan/bör/måste göra och vad man inte kan/bör/måste göra.
Oftast hjälps man åt (om man träffar den rätte att dela sina erfarenheter med såklart) och kan lägga det bakom sig. Jag är inte den som är långsur.
Jag förlåter väldigt fort och löser oftast mina probelm snabbt så ingen ska må dåligt.
Att vara småsur och långsur mår ju ingen bra av.
Det måste vara ett helvete att vara sådan?
Så visst jag ältar, men jag ältar för jag tycker att jag har rätt i vissa saker. Jag är väldigt tacksam för ert stöd och ert försök för att vi ska få hjälp. Men idag bryr vi oss inte mycket om det som hänt. Men däremot finns det så många fler därute som behöver tröst och hjälp. Kanske vi kan dela med oss av våra erfarenheter så är vi glada.
Ingen vill ju bli behandlad som skit eller bli lämnad av sin förälder. Men ibland funkar det inte sinsemellan 2 parter och den ene väljer att lämna allt. Och jag förstår att det finns så mkt sorg och besvikelser och löften från den som blir lämnad. Jag vet. Min fd man lämnade åxå mig för en annan kvinna.
Men man måste gå vidare. Det var hans val och klart jag var ledsen. Men livet går vidare och jag mår bättre av att inte tänka på honom. Jag vet bara att jag var värd något bättre. Så är fallet. Vi är alla olika och tänker olika. Tur är väl det.
Kram på er alla och var rädda om varandra.
Alla har sina åsikter absolut, och det respekterar jag.
Vi har gjort en hel del för att få hjälp att komma ur det förgångna från våra förra liv. Men om dessa personer fortsätter är det lite svårt att stoppa dom, eller hur. Vi har haft besöksförbud, anmälningar på anmälningar. Vi pratar med BOJ, polis och psykologer. Idag är läget lugnt (peppar peppar ta i trä) och det är skönt.
Så vi vet vart man söker hjälp. Absolut. Men alla förstår inte hur läget är.
Min man har mist sitt barn i ett val. Och det är det jag inte förstår att man kan välja förälder?
Det är som att vinna på lotteri och den andre går på en nit.
De som verkligen behöver hjälp är de som jagar oss och följer oss vart vi än vänder oss.
Att älta detta med "övergivna" barn gör jag för jag vet att andra behöver prata om liknande problem och varit med om liknande situationer. Jag ger med mig av min erfarenhet till de som inte törs söka hjälp eller inte orkar.
Många är rädd för att söka hjälp hos tex en psykolog.
Det är så tyvärr, många kan vända det mot dig på fel sätt om det uppkommer konflikter.
Att prata med någon som har behörighet är fantastiskt, men det är inte alla som är bra kan jag säga.
Jag har erfarenhet och tycker att det är lättare att prata personligen med de som varit med om liknande. då man kan dela åsikter och kan lägga det bakom sig sen. Vad man kan/bör/måste göra och vad man inte kan/bör/måste göra.
Oftast hjälps man åt (om man träffar den rätte att dela sina erfarenheter med såklart) och kan lägga det bakom sig. Jag är inte den som är långsur.
Jag förlåter väldigt fort och löser oftast mina probelm snabbt så ingen ska må dåligt.
Att vara småsur och långsur mår ju ingen bra av.
Det måste vara ett helvete att vara sådan?
Så visst jag ältar, men jag ältar för jag tycker att jag har rätt i vissa saker. Jag är väldigt tacksam för ert stöd och ert försök för att vi ska få hjälp. Men idag bryr vi oss inte mycket om det som hänt. Men däremot finns det så många fler därute som behöver tröst och hjälp. Kanske vi kan dela med oss av våra erfarenheter så är vi glada.
Ingen vill ju bli behandlad som skit eller bli lämnad av sin förälder. Men ibland funkar det inte sinsemellan 2 parter och den ene väljer att lämna allt. Och jag förstår att det finns så mkt sorg och besvikelser och löften från den som blir lämnad. Jag vet. Min fd man lämnade åxå mig för en annan kvinna.
Men man måste gå vidare. Det var hans val och klart jag var ledsen. Men livet går vidare och jag mår bättre av att inte tänka på honom. Jag vet bara att jag var värd något bättre. Så är fallet. Vi är alla olika och tänker olika. Tur är väl det.
Kram på er alla och var rädda om varandra.
Kommentarer
Trackback