X & Y!

2010-02-18 08:58:42/Permalink//

√ Det kan vara svårt att se att den mamma som gråter och anklagar i själva verket är den som manipulerar och inte drar sig för att utsätta sitt barn för vilka vedervärdiga fantasier som helst. Fantasier som en dag kan bli till falska minnen. Låt oss hoppas, för barnets egen skull, att han/hon trots allt han/hon varit med om växer upp till en ung man/kvinna som vågar söka efter sanningen.


√ Ingen av oss som varit i smutsiga tvister kommer att ge upp. Det skall inte löna sig att påstå eller grunda beslut på en 1/2 sanning eller att gå över liken av dom utslagna som kämpat för att få ge när giriga bara vill ta. Sanningen kommer att stå deras samveten dyrt.
√ Vad domstolen har kommit fram till spelar ingen roll - man fullkomligt struntar i detta och fortsätter köra över pappan. Tills han är krossad. Och genom att krossa pappan förstör man också en del av barnet.


√ Jag har själv aldrig blivit anklagad för något - MEN jag her sett inifrån, hur denna kultur pyser och bubblar och jag är absolut övertygad om att de allra, allra flesta av dessa anklagelser är falska. Inte minst därför att det i många fall sitter radikala tokstollar och INBILLAR sig att övergrepp har skett, trots att VARKEN mamma, pappa eller barn har nämnt något som helst som skulle tyda på det. Det kan vara en konflikt som handlar om svartsjuka- men pratar man med fel person är det plötsligt övergrepp det handlar om.
Det är en horribel, omänsklig, sjuk och rättsvidrig kultur. Samhällskroppen som skär sig och blöder.
Så här skriver han i brevet till x:

Hej Z!
känner bara för att skriva av mig lite idag. Det är nämligen exakt på dagen 3 år sedan jag träffade min Y för sista gången. Jag kunde inte ens ana att det skulle gå så här. Jag visste att ys mamma har allvarliga bekymmer med sig själv och alkoholen, men att hon skulle göra så här mot sitt eget kött och blod låg utanför mina ramar.
Y fyller s år idag, vi brukade ha kalas för Y med alla ys vänner. Jag åkte runt halva landskapet för att hämta upp ys polare och vi fixade tårtan som y gillade.

Tro mig när jag säger att jag saknar stunderna med Y. Det värsta är egentligen inte att jag inte får träffa y. Visste jag att det var för ys bästa så hade det känns bättre, men nu vet jag att y utsätts för en tortyr jag inte ens önskar ys så kallade mamma, och henne önskar jag inget gott alls. Hon kommer bittert få ångra när hon vaknar upp och inser att hon och hennes nära har förstört ett litet barns uppväxt och kanske hela ys liv. Jag kommer aldrig förlåta henne för det.
Idag skiter jag faktiskt i att hon fick mig att sitta i häktet i fyra månader. Det har fört en hel del gott med sig faktiskt. Svårt att förstå som utomstående kan jag tänka mig. Men mitt liv har faktiskt blivit bättre. Det har säkert att göra med att jag slipper ha med henne att göra och att jag och min nuvarande fru har kommit mycket närmare varandra.
Jag älskar mitt liv, min fru, mitt barn, mina riktiga vänner och min helt otroliga släkt. Det kan jag tillåta mig själv att göra endast för att jag har rent samvete mot mitt barn. Jag vet att sanningen kommer fram en dag. Den dagen längtar jag efter varje dag. Men till dess är saknaden enorm.
Tack för att du lyssnar  



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback