Idag har det varit en jobbig dag.

Jag vill tacka för de vänner som alltid ställer upp och hjälper mig i min butik när det verkligen behövs.
Tack S min hjärtevän som hjälpte mig idag trots sin trötthet.....
Och även min älskling då han behöver er hjälp.
TACK TACK TACK TACK till er alla.....som hjälper oss igenom det mesta.
Ni är så underbara. Ni är de bästa vänner alltid.

Det har varit jobbigt idag då jag varit ensam (M ledig dag) och måste fixa till revisorn, märka kläder nya som gamla.
Kunder som handlar och foton som ska skrivas ut för kunder som kommer och skannar bilder hos mig. =^G. Puuuhhhhhhh.......Men det går om viljan finns där.

Idag har T haft ett tråkigt samtal och det gör så ont i mig.
Jag ska försöka skaffa en ny blogg med alla mina inlägg och med samma tema osv, men det går inte bara byta sådär till nytt namn (har frågat).
Men jag ska kämpa för att slippa dessa kommentarer från personer som inte förstår att det inte handlar om dom hela tiden.
Jag lovar mina sanna bloggare och vänner att jag ska inte ge mig.
Det här är MIN BLOGG och här har vi den gemenskapen som vi inte annars får.
För oss som varit drabbade av olika situationer i både vuxen ålder och som barn.
Om allt elakt som händer därute i vida världen.
Som VI måste kämpa för. Tillsammans för att få ett stopp på våldet!!!!!

Säger bara; Mobilisering mot droger......

Att jag skriver om barn, misshandel, våld, trakasserier, mina känslor och tankar om mitt liv kan väcka många frågor. Söker jag medlidande, vill jag vara martyr, vill jag att Ni skall tycka jag är duktig?
För mig är det ett rätt enkelt ställningstagande.
Jag skriver och berättar för att så ett frö hos nån, prata om det som hänt, är du anhörig till nåt som hänt, eller till Er som känner nån som varit med om liknande fall.
Jag tror att nåt av det jag berättar om kan komma till användnig.

Jag har sett tydliga tecken på en hel del kommetarer, om de som verkligen tar åt sig och de ger sig på mig som inte ens har med deras liv att göra.
Sådant vill jag dela med mig med andra.
Hur gör du för att glömma det onda?
Hur gör du för att bara blunda för det onda?
Hur gör du för att gå vidare och ständigt vara trakasserad/hatad och någon som vill att man ska dö.

När man aldrig levt ett sådant liv på 39 år? Hur fan bär man sig åt?
Det gör ont och jag delar med mig på min blogg av detta för att jag mår bra av det.
Jag vill dela detta med fler som levt på liknande sätt i någon del av ditt/ert liv.
Med galna X och deras ungar......

---