♦ En dag kommer flickan att förstå att hon aldrig blev lämnad av sin pappa, att hans pappa älskade henne av hela sitt hjärta och inget hellre ville än ta hand om henne och skydda henne från de galna människor som förvandlat hela hennes liv till en mardröm av lögner och svek.

Så himla hemskt. Stackars barn...Här ser vi bevis på fler pappor som mist sitt barn pga lögner av sina mödrar.
Ett brev till sin son som han en dag ska kunna läsa utan att modern är med......

♦ Tillbakadragande av begäran om gemensam vårdnad

Härmed drar jag, C, tillbaka min begäran om gemensam vårdnad om min son Adam xxxxxx-xxxx. Det är med sorg i hjärtat jag gör det, men jag ser i nuläget ingen annan utväg – om jag går vidare kommer både jag, min fru och Adam att gå under.

En dag kommer dock Adam att vilja veta varför hans pappa inte kämpade för honom – mot mammans vanföreställningar och mot myndigheternas ovilja/oförmåga att se vem den verkliga förövaren i den här sorgliga vårdnadstvisten är. Därför vill jag förklara exakt varför jag ger upp kampen om min son.

När jag först falskanklagades för att ha våldtagit min älskade son var jag övertygad om att sanningen snart skulle komma fram. Sanningen måste segra, sanningen skulle få mig fri. Men när jag dömdes till sex års fängelse av tingsrätten tappade jag tron på både rättvisan och livet. Slumpen gjorde att jag överlevde och tack vare en duktig advokat fick jag så småningom upprättelse och ett fullständigt frikännande.

Trodde jag. För trots att jag frikänts av Svea hovrätt har min sons mamma och en grupp fanatiker kring henne fortsatt hävda att Adam blivit våldtagen av mig. Att jag hängs ut som värsta sortens pedofil i Expressen må vara hänt, men att Adam tvingas utstå polisförhör där han förmåtts tala om sexuella övergrepp han aldrig varit med om och skickats i långvarig terapi för att komma tillrätta med ett trauma han aldrig utsatts för, är oförsvarligt. Hur dessa myndigheternas och mammans övergrepp kommer att påverka hans personlighet, hans självbild och hans tilltro till vuxenvärlden vågar jag knappt tänka på.

För att hjälpa Adam att hitta rätt i den härva han ofrivilligt dragits in i, för att hjälpa honom att hitta sanningen och våga tro på den, önskade jag gemensam vårdnad. Jag är fortfarande övertygad om att detta egentligen hade varit Adams bästa. Men efter ett antal möten med familjerätten har jag insett att det inte går. Situationen är alldeles för förgiftad och så länge mamman och myndigheterna vägrar inse att jag aldrig begått några sexuella övergrepp mot min son, kommer eventuell kontakt mellan honom och mig att lägga ännu mer sten på den börda han redan bär.

Genom att dra tillbaka min begäran om gemensam vårdnad hoppas jag att Adam kan få lite lugn och ro och slipper leva i skräck för den monsterpappa han lurats att tro att jag är. Jag anklagar er alla för att ha förstört en fantastiskt fin relation mellan far och son – en illgärning jag aldrig kommer att förlåta er för.

En dag kommer Adam att vara vuxen, en dag kommer han att ställa frågor om vad som hände och om varför hans pappa ”svek honom”. Den dagen hoppas jag att det här brevet kan bidra till hans jakt på sanningen. Jag ger upp, inte för att jag är feg och inte orkar längre, utan för att Adam ska få lugn och ro och för att jag inte längre hyser något hopp om att kunna hjälpa honom i den förfärliga situation som uppstått.