Om min sambo.
Så himla jobbigt att ha dessa drömmar. Men man kan ju inte rå för vad man drömmer.
 Just nu håller jag avstånd för jag orkar inte mer.
Det har varit alldeles för mkt de senaste året med allt vad som finns på denna planet.
Så nu har jag valt att vissa människor måste helt enkelt växa upp och stå på egna ben.
Jag är ingen morsa över någon och jag kan inte ta allt.
Jag är inte mer än människa jag med och de flesta säger till mig att,
 "-Tänk på dig själv".
Och det är det jag ska göra.

Jag måste, för att klara mitt och mig själv.
Det känns som man backar tillbaka till den tiden då man var runt 20 och trodde man kunde köpa allt och leva så. På krediter. Men huvva säger jag bara.
Det måste finnas ett stopp.
Det finns gränser hur mkt man får ta.
Så nu driver jag in pengar från både höger och vänster och hoppas få betalt.

Att komma ikapp är svårt ska jag säga.
Men jag är defenitivt ingen Shopaholic och spenderar på skitsaker utan mina pengar går till mat och räkningar.
Det måste vara prio 1 tycker man, eller?

Just nu sparar jag till en sem.vecka och hoppas få ihop till resan iaf.
Nöjen är ju skit samma.
Ska ju bara dit och sola och bada och äta gott. Så en tusenlapp räcker lång väg.