...lugn och ro.

Jag vet att det kan vara dumt av mig att blogga om mina känslor och vad jag varit med om.
Och det tycks aldrig bli ett stopp för vissa att kommentera nåt dom inte vet nåt om.
Dom bara antyder att felet ligger hos "bara" mig och de har ingen aning hur det egentligen ligger till.
Det är riktigt jobbigt.

Men det gör inget, för nu kan jag vara mig själv igen.
Skriva vad jag vill och tycka vad jag vill.
Jag är iaf lyckligt lottad att ha så goa vänner och bloggare som läser och förstår mig.
Ni är guld värd som förstår min situation.
Jag må ha varit dum i huvudet och det står jag för. Men inte alltid som en del tycker.
Jag är faktiskt en snäll människa. Men ibland går folk för långt och jag kan inte ta vad som helst.

Ibland blir jag så jävla arg på folk som tror dom kan komma undan.
Jag tycker vissa borde komma ut i världen och resa och se hur folk har det i andra länder.
Sluta slöa framför en dator - ut och jobba, res och utbilda er.
Fan det är mkt värt. Att få erfarenhet och kunskap.

Och det har jag gjort. Rest, jobbat och utbildat mig i massor, och har erfarenhet av det mesta och det är jag glad för idag.
Man vet var man har.

Jag tycker det är så skönt att få skriva av mig.
ALLA behöver inte läsa och kommentera, ALLA behöver heller inte ta åt sig.
Det är MINA åsikter och min erfarenhet genom alla mina år.
Åsikter och drömmar, saker som hänt mig igenom mitt liv.
Ta åt er, absolut om ni känner er träffad.
Men låt mig ha mina åsikter för mig själv.

Detta är min blogg och min blogg är min dagbok.
Som jag vill dela med andra som kanske varit med om samma saker som mig.
Och jag vet att det finns sååååå många fler än jag som blivit drabbad och upplevt samma saker som jag skriver om i min blogg. Jag vet att de finns därute och jag hoppas få dela med mig. Och många hör faktiskt av sig och håller med och vissa inte.
Kanske ni kan tilldela mig mer erfarenhet vad jag ska eller bör göra och inte göra.
Jag vill bara ha lugn och ro.....jag behöver det.....ro i kroppen efter allt jävla skit i alla dessa år.