Jag mår så satans dåligt. Varför kan man inte bara få vara frisk o må bra jämt?

Just nu har jag varit sjuk i flunsa i 1 vs tid o jag är så less på det. Men nog med det så är min "depression" som dom kallar det, så är den så jävla jobbig. Jag bleb sjukskriven 50% idag o jag hatar att vara sjukskriven på papper =(

Känenr mig så lat men jag mår ju faktiskt piss o jag mår inte bra psykiskt. Jag orkar bennmej ingenting längre. Mina promenader o mina glada stunde rmd min kära man har som försvunnit. Bortblåst, puts väck....

Saknar att få hålla om o kramas men när jag väl får tillfälle så backar jag ur....!!!

Varför?

Ringde idag o var så lessen och berätta hur jag kände. Han vet att jag mår dåligt o vet att jag innerst inne vill kramas o hållas om. Men ändå tillåter jaginte det. Varför? Han är ju mitt allt. Vet inte vad som händer. Men allt är bara så himla jobbigt.

Önskar vi hade råd så vi kunde åkt utomlands 1 v o bara rå om varandra som vi alltid gjorde förr.

Men tack vare allt skit som drabbat oss båda de senaste året så har vi inte kunnat pga ekonomin. Åsså nu blir det bara 50%...fan åxå säger jag bara. Jag som tänkte bjuda min man i 52 års present till Rhodos igen i maj/juni. Men kasnke om vi har tur så kan jag ha råd så vi komemr iväg.

Saknar lugn o ro o vill flytta närmare stan men det går ju inte längre =...(

Saknar just nu min man att hålla om.